lördag 1 juni 2013

FYRA LÄSARFRÅGOR



Washingtons våta dröm 1951. Atombomber över Sovjetunionen.  Colliers 27 oktober 1951.
Texten lyder:
"Från en ring av baser runt SSSR genomförde Förenta Nationernas flyg, mestadels amerikanskt och brittiskt, en tre månaders dygnet runt bomboffensiv. Vissa av de huvudsakliga större industriella, strategiska målen visas härovan. Därtill sådde planen minor vid Kurilerna (till höger) och i Östersjön (övre vänster)."

Det var mot denna Förenta staternas brottsliga krigsplanering i vilken östersjöstaten Sverige ingick vi då organiserade motstånd.

En läsare, Olle Olle Holmqvist i Arlöv, har över Jan Myrdalsällskapet ställt fyra frågor till mig.  De är viktiga, jag lägger därför ut dem på denna blogg.

      -Jan Myrdal och det han skrivit har följt mig sedan jag blev vuxen. För några månader sedan var det TV-intervju. Mkt dålig av illa påläst utfrågare som inte begrep när hon faktiskt fick svar, t ex om Kampuchea.
Här är några frågor jag skulle ha ställt.
   
Olle!
I och för sig är Dina frågor sådan att de kräver rätt ordentliga och utredande svar. Jag har ju också på olika sätt berört dem i olika texter. Men jag tar dem nu i korthet en efter en:

1.

  Under femtiotalet var många rädda för Sovjetunionen, samtidigt skriver JM om "den självklara solidariteten" med Sovjetunionen. Hur verkligt var hotet om ockupation vid skarpt läge ??
Nja, rädda för ryssen var många i Sverige av tradition - särskilt högerut - hela arton och nittonhundratatalet. Man bör se frågan i olika perioder.
Med ”under femtiotalet” syftar Du väl närmast på Kalla kriget. Om det finns internationellt nu rätt mycket och rätt bra skrivet. Förenta staterna lade om sin utrikespolitiska kurs vid Roosevelts död. (Hur mycket kan Du se om Du får tag på Capas film om Sovjet som gavs ut av Förenta staternas försvarsdepartement 1943. Den har lagts upp på "Ryska posten":http://www.rysk.info/search?updated-max=2013-03-25T07:04:00-07:00&max-results=7) Vad Sverige beträffar hade vi som stat en dubbel politik. Officiellt alliansfrihet – och goda förbindelser österut. Samtidigt var Dag Hamarskjöld på regreringens uppdrag i hemlighet med om att binda Sverige till COCOM, organet för ekonomisk krigföring mot Sovjet. Sverige landsatte beväpnade diversionister i Baltikum och det militära svenska spaningsuppdraget för Förenta staterna mot Sovjetunionen ledde till sådant som nedskjutningen av svenska plan över Östersjön ( Catalinaaffären!). Redan då visste vi detta på vår kant men kunde skriva blott mycket försiktigt då risken för partiförbud och polisiära tillslag mot journalister och tidningar ansågs alltför stor. (Enbomsaffärens tid!) Nu finns allt detta redovisat också i svenska böcker och utredningar (även om det talas försiktigt). Krigsfaran kunde nog då 1952 ses som rätt stor. Uppgiften då var att på alla sätt motarbeta denna halvhemliga svenska äventyrspolitik som höll på att driva oss in i ett förödande krig mot Sovjetunionen i Washingtons tjänst.
Ett kvarts sekel senare var situationen en annan. Sovjetunionen hade förändrat färg (gått från 60% positivt och 40% negativt till 60% negativt och 40% positivt – för att parafrasera Mao) ockuperat Tjeckoslovakien där de kontakter vi hade inte var antisocialister utan ville ha en bättre socialism. Då fanns skäl att vara orolig för ”ryssen”. Om än inte på samma sätt som högern.
Man måste se till var tid i sin situation (just nu är försvarsdebatten fascinerande Socialdemokrater, miljöpartister, sverigedemokrater och folkpartister vill rusta upp mot Ryssland. Moderater och vänsterpartier enade om att detta är nys! Märkligt.)
2.
JM skriver inte mycket om förhållandena i de gamla öststaterna, vad jag vet inget om Muren, enligt DDR-tolkning en "skyddsvall". Skriver JM under på den tolkningen ?

Nog har jag under åren skrivit en hel del om de realsocialistiska staterna i öster. Till exempel Tyska demokratiska republiken. Både det goda, full sysselsättning, jämställdhet, att utbildningsmonopolet brutits och den massiva kulturspridningen (och just i TDR den förnuftiga sexualpolitiken som tillförsäkrade kvinnorna där till skillnad från deras systrar i Västtyskland såväl fria partnerval och preventivmedel som orgasm.) Samtidigt har jag skrivit om hur denna förnuftiga utveckling stäcktes av det sovjetiska överinflytandet. (Jag råkade ju själv ut för detta då ”En illojal europés bekännelser” förbjöds och fördömdes som fascistisk krigspropaganda.) Här på sällskapets hemsida går det f.ö. att beställa såväl ”Karriär” som i fiktiv form behadlar just Ulbrichts tankar som ”Det nya Stortyskland”.
Jag var i Indien när gränsen stängdes och fann det förnuftigt ”Muren” ansåg jag oundviklig då Väst utnyttjade den öppna gränsen för att ekonomiskt krossa TDR. Sista gången jag och Gun bilade i TDR, 1964 (på våra honorar för deras bokutgivning) innan jag fördömdes efter Turkmenistanboken, kunde vi också själva se att den bidragit till ekonomisk stabilisering och höjd levnadsstandard. En annan fråga var deras av Sovjetunbionen inspirerade förbud för medborgare att resa över denna gräns. Den var också allmänt kontraproduktiv. Deras sista utrikesminister, Oscar Fischer, som var en av mina ungdomskamrater från arbetet i DUV sade, när det att det blev oss möjligt att träffas igen efter ”murens” fall, att den politiken varit helt felaktig. Han och andra hade kämpat mot den då Väst bevisligen utan vidare kunde smuggla in spioner och sabotörer men vanliga hederliga medborgare var och upplevde sig vara stängda.
- Hade de själva fritt kunnat resa till väst som vi ville då hade de själva sett att där inte var något paradis. De hade kunnat jämföra sociala förmåner och arbete. Vi som menade detta var bergfast övertygade om att de skulle se fördelarna hos oss och komma tillbaka. Men Sovjet tillät inte. Sedan när det verkligen drog ihop sig sålde Chrusjtjov och Sjevardnadze oss ”down the river” som man säger i USA. Det var det verkliga förräderiet från den så kallade store brodern. Vi fick ingen chans.
3.
JM skriver att Mao i sin posthuma vandring i landet säger: "Kapitalism - det gjorde Meijii-restaurationen mkt bättre". Stämmer det idag ?
Orden minns jag inte omedelbart. Men Du har nog säkert rätt i citatet. Den allmänna beskrivning av tiden efter 1949 till nu gav jag  i ”En fest i Liu Lin”. Såvitt jag ser finns den inte längre genom sällskapet och heller inte på Projekt Runeberg. Den bör dock tillgängliggöras. Jag hoppas det görs. Men Du kan finna den på nätet antikvariskt.
Visst stod flera möjligheter öppna då efter Maos död. Men kapitalistfararna förmådde genomföra sin politik. Viktigt att minnas att hela det ekonomiska uppsvinget möjliggjordes av de väldiga ekonomiska och sociala framstegen under tiden efter 1949. Men som Du säkert läst var Mao inte särskilt orolig över deenna troliga utveckling. Motsättningarna består, klasskampen är oundviklig och det som kallas ”maoistiskt” kommer därmed att återuppstå i Kina. Med tiden.
           4.
Sedan ca 1870 har välståndet ökat för svenska arbetare. Branting och Per-Albin
tänkte ungefär så här: "Om kapitalismen är den åsna som kan dra arbetarklassen upp ur fattigdomsträsket - då ska vi ha kapitalism". liksom Kinas ledare efter kulturrevolutionen. Hur är den synpunkten fel ?

Visst fungerar kapitalismen den är såväl destruktiv som utveckling. Det visade Marx och det visste Lenin likaväl som  Mao. Men det är inte frågan. Priset är högt. Det är bara att se Dig om i världen. Att välståndet (vi kan diskutera vad det ordet betyder - men det är en annan fråga) har ökat sedan 1870 är helt korrekt. Men varför? Inte av någon kapitalets godhet utan i dess blinda och spasmodiska expansion som ständigt besvaras av den oundvikliga klasskampen. Men kapitalismen leder ur kris i krig och nya kriser och nya krig och trots den ständigt pågående klasskampen lämnas en restavlagring elände på samhällsbotten samtidigt som omgivning och naturresurser förstörs och förgiftas (Marx har förklarat detta utmärkt).
Det revolutionära Rådsryssland – senare de Socialistiska rådsrepublikernas union och Folkrepubliken Kina vilka båda skapades under krig och hungersnöd och i de svåraste förhållanden har gett lysande exempel på hur ur eländet ett folkligt välstånd kan ta form. Samtidigt visar de också hur ett nytt klassamhälle utvecklas och ur det revolutionära partiet en ny bourgeoisie träder fram. I Ryssland blev detta till en dramatisk katastrof. I Kina visade Mao genom kulturrevolutionen med den fortsatta klasskampen – inom den efterrevolutionära staten och dess parti! - att det gavs en väg ut ur detta. Att det har varit bakslag är självklart.
Jag har i olika texter skrivit en hel del om detta.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar